Kriminalvården

En viktig del när det kommer till att bekämpa brottsligheten är de olika anstalter och frivårdskontor som finns runtom i landet. Dessa styrs av Kriminalvården och kan många gånger glömmas bort av allmänheten som oftast bara ser till polisens arbete och den faktiska domen. Men vad händer egentligen innanför murar och stängsel? På vilket sätt bidrar dessa instanser till att minska brottsligheten? Vad är skillnaden på de olika säkerhetsklasserna? I följande artikel kommer det att finnas svar på alla dessa frågor och kanske även andra frågor som kan dyka upp under läsningens gång.

Vad är Kriminalvården?

Kriminalvården är en svensk myndighet med huvudsakligt uppdrag att verkställa de fängelse- och frivårdspåföljder som domstolen har dömt ut. Myndigheten jobbar aktivt för att minska återfall i brottslighet och har “bättre ut” som motto. När polisen har gripit någon och denne sedan har blivit dömd så tar alltså Kriminalvården över.

För att verksamheten ska fungera krävs en mängd olika yrkesroller. De vanligaste är frivårdsinspektör och kriminalvårdare. Men det krävs även många andra yrkesgrupper som exempelvis sjuksköterskor, klienthandläggare, produktionsledare, programledare och olika chefsroller. Det finns olika krav på utbildning beroende på vilken yrkesroll man har och vissa kurser är extra meriterande. Att genomgå en ledarskapsutbildning i Stockholm skulle till exempel vara väldigt meriterande om man söker en tjänst som chef.

Arbetet mot återfall

För att motverka återfall i brottslighet försöker man att ta reda på roten i problematiken. Alla stölder och rån kanske är för att finansiera ett missbruk, i så fall finns det programverksamhet mot missbruk. Det finns program för det mesta; sexualbrott, missbruk, våldsproblematik osv.

Kravet på sysselsättning bidrar även till att minska återfall i brottslighet eftersom det hjälper till att skapa rutiner och skapar positiva känslor, även om arbetet i sig inte är roligt. Arbetet brukar dock i den mån det går vara någonting som har en god inverkan, som exempelvis återanvändningsbara sugrör i hållbart material.

Säkerhetsklasser

Det finns med nuvarande system tre säkerhetsklasser av anstalter samt frivård. Säkerhetsklass 1 är den högsta säkerhetsklassen och 3 den lägsta. I klass 1-anstalter är det högre bevakning i form av både mer personal samt mer teknisk övervakning med kameror. Det finns även fler direkta rymningshinder där murar är utmärkande för klass 1.

Klass 2 har inga murar och något lägre bevakning, men det är fortfarande en sluten anstalt med höga stängsel runt. Antalet personal per intagen är även något lägre.

Klass 3 finns i två olika former, helt öppen och med perimeterskydd i form av stängsel. Den lägsta säkerhetsklassen innebär mycket större frihet för de intagna: ingen inlåsning på sina rum utan möjlighet att gå runt på avdelningen även nattetid, möjlighet att vistas utomhus i mycket större utsträckning osv. Att vara på en klass 3-anstalt ställer högre krav på personligt ansvar och dessa anstalter används ofta för att förbereda de intagna för ett liv i frihet.

Frivården har hand om de som kommit ut på villkorlig frigivning, utökad frigång (fotboja) eller de som direkt dömts till en frivårdspåföljd av en domstol. Här bygger det mycket på eget ansvar, följa uppsatt plan, komma på möten samt inte begå nya brott.